Plast med personlighet: Tre udda men älskvärda modeller.
Ibland är det inte de största, snabbaste eller mest beväpnade maskinerna som gör störst intryck, utan de mest oväntade.
I det här nyhetsbrevet lyfter vi fram tre udda men fascinerande fordon ur historien. Var och en med sin egen historia, sitt eget öde och sin egen charm.
Häng med till skuggorna över Europa, till tysta nattanfall, övergivna flygfält och leriga östfrontsvägar och upptäck Lysandern, Po-2 och Kettenkrad.
Westland Lysander Mk.I/Mk.III – Den tysta hjälten
Den är inte lika känd som Spitfire. Den varken dundrade över slagfälten eller bombade städer. Ändå spelade Westland Lysander en avgörande, och ibland livsfarlig, roll under andra världskriget. Den är älskad bland entusiaster, inte trots sina begränsningar, utan på grund av hur den ändå gjorde skillnad.
Lysandern designades i slutet av 1930-talet som ett spaningsplan för den brittiska armén. Den kunde starta och landa på extremt korta gräsfält, idealiskt för att dirigera artillerield från fronten. Men verkligheten hann ikapp teorin. När Luftwaffe tog kontroll över luftrummet under Blitzkrieg visade det sig att Lysanderns långsamma fart och brist på försvar gjorde den till ett lätt byte. I Frankrike förlorade britterna två av tre Lysandrar inom bara några veckor och totalt gick hela 118 av 175 flygplan förlorade i Frankrike.
Men flygplanet fick en ny chans – i skuggorna.
I Special Operations Executive (SOE) blev Lysandern ett spöke i natten. Med svartmålade kroppar och ljuddämpade motorer flög de in i ockuperade Frankrike under månskenet för att lämna av och hämta upp motståndsmän och underrättelseagenter, ofta bara med hjälp av tre ficklampor som landningsljus. Flygplanscheferna och piloterna visste att minsta misstag kunde betyda döden.
En udda fågel i krigets kaos – men ibland är det just de märkligaste maskinerna som gör de mest minnesvärda uppdragen. Bygg den. Hylla den. Ställ den längst fram i vitrinen.
Modellen från Airfix erbjuder:
|
|
|
Po-2 blev världsberömt som det flygplan som användes av Nattens häxor, ett sovjetiskt bombregemente bestående av unga kvinnor som flög nattliga anfall mot tyskarna. De flög utan radio, utan sikten, ibland utan ens motor, de slog helt enkelt av den för att glida in ljudlöst över sitt mål. Bara ljudet av vinden genom vingarna föregick bomberna som föll. Det sägs att tyska soldater inte vågade tända cigaretter nattetid, av rädsla för att avslöja sin position för dessa tysta hämnare.
Po-2 var långsam, öppen och dåligt beväpnad men kunde lyfta från små fält, landa nästan var som helst, och återvända gång på gång. Vissa plan gjorde över tusen uppdrag.
Och trots enkelheten var Po-2 oerhört mångsidig: träningsplan, ambulans, kurir, nattbombare. Den flög i decennier, vissa ända in på 1970-talet.
Liten i plast – stor i historia.
Po-2 är en modell som ser enkel ut, men som bär en mäktig historia. Vill du bygga ett plan som flög mot alla odds och vars förare skrev historia med varje uppdrag? Då är Po-2 något för dig.
I ditt byggprojekt kan du välja att hedra nattbombarna, göra ett diorama från östfronten eller måla det som ett civilflygplan från efterkrigstiden, för Po-2 levde vidare även i fred.
Kettenkrad – Halv motorcykel, hel galenskap |
Vid första anblick ser den ut som ett missförstånd. En motorcykel framtill, en liten bandvagn baktill – är det ett skämt, ett experiment eller bara en desperat idé? |
![]() |
Men Sd.Kfz. 2 "Kettenkrad" var inget av det. Det var ett av Wehrmachts mest udda men oväntat användbara fordon och det fungerade överraskande bra. Kettenkrad togs fram för att klara svåra terränger där vanliga motorcyklar gav upp. Den kunde köra i snö, lera, öken – och dessutom dra tunga laster, kablar, vagnar eller till och med små flygplan. Trots att den vägde under 1,5 ton kunde den dra upp till 500 kg och nå 70 km/h på väg. Föraren som satt på motorcykeln, styrde med styret i lägre farter men när det blev riktigt tufft tog bandstyrningen över. Resultatet? En kompakt liten kraftmaskin som var lika delar traktor och leksak. |
![]() |
Kettenkrad användes på östfronten, i Nordafrika och i Normandie – men kanske mest fascinerande är att den ofta sågs på flygfält, där den drog Me 262 och andra flygplan till startposition. Efter kriget användes överlevande Kettenkrads i jordbruk, skogsbruk och till och med i vinodlingar – tills de till slut pensionerades som tekniska kuriositeter. I dag är fungerande exemplar extremt eftertraktade av samlare.
Bygg den som ensam maskin, parkera den bredvid ett flygplan eller mitt i ett lerigt östfrontsdiorama. Hur du än väljer att presentera den kommer Kettenkrad att dra till sig blickar – precis som den gjorde redan 1942. |
De här maskinerna kanske aldrig blev affischer på väggen men de bar på mod, envishet och en plats i historien som förtjänar att lyftas fram. Att bygga dem i plast är ett sätt att återberätta deras berättelser, en bit i taget, med pensel och precision.
Kanske är det just de udda hjältarna som säger mest om vår historia. Och om varför vi bygger.